INDIETUNES.BLOGG.SE

Ett band som fick sin genombrott genom att medverka med en låt i online-serien We need girlfriends. Efter detta fick många upp ögonen för Brooklyn-baserade bandet och en första skiva gavs ut i slutet på Januari. Detta är en låt ifrån detta albumet och innehåller en ganska väl använd kliché, men jag tycker de framför det på ett väldigt "catchy" sett och man vill höra den om och om igen.




Elias

And my father was there, in a chair by the window, staring so far away. I tried talking, just whispered, "...so sorry...so selfish.." He stopped me and said, "Child I love you regardless and there is nothing you could do that would ever change this. I'm not angry. It happens. But you just can't do it again."

Ännu ett skjysst band ifrån England, gillar verkligen det råa soundet med de starka blip-blop influenserna.
Sedan kan man inte förneka att beundra Elle Dead's(Ingen anning om det är hennes riktiga namn) attityd och
påtagliga röst. De har släppt en EP vid namn "Inner City Angst" med deras första material och ett nytt släpp är pågång runt början på november.





Elias

Får väl be om ursäkt eller något, men jag är rätt full. En sorts livespelning i dålig ljud- och bildkvalité, but whatever. Men låten som alla borde höra är [Ingeinting] - Julia.

"jag sitter full i en park utomlands,
jag hör inte hemma någonstans"

Eric

GENRE: TRIP-HOP/ DOWNTEMPO/POP/AMBIENT/ACID JAZZ
URSPRUNG: LONDON, ENGLAND

Zero 7 senaste album som släpptes 29 Sep(UK) på Atlantic Records.
De är kända för att exprimentera mellan massa olika musikstilar och denna är inget undantag, här återfinns allt ifrån Pop till Trip-hop. Detta har väl både sina för och nackdelar, och det blir tyvärr oftast så att man väljer bort en hel del låtar som inte faller än i smaken. Jag skulle personligen vilja se att de gav ut flera album med samma inriktning än ett där de blandar hejvilt. Men jag kan också se att detta är lite av deras charm och det är helt klart något unikt de skapar. Då jag tycker att det ska vara på ett annat vis älskar säkert flera personer Zero 7 för att det just precis är såhär.

Mina favoritlåtar på skivan är "Solastalgia" och "All Of Us", vilket säkert inte alls stämmer in på era. Så ta nu och lyssna igenom skivan och hitta just era favoriter.

My way är Ian Browns sjätte soloalbum, och precis som med alla andra soloalbum kommer han inte i närheten av vad han åstakom med Stone Roses. Även om det inte låter som han gjorde i början av 90-talet är denna skiva nog den soloskiva som kommer närmast Stone Roses i kvalitet. Med ett mognare och spännande sound är det tydligt att han exprimenterat mer än tidigare, och resultatet blir riktigt bra efter ett par lyssningar. Varje gång jag lyssnar på en skiva med Ian Brown känner jag någonstans att denna man borde lagt av för ungefär 15 år sedan om inte mer, det känner jag inte längre efter My Way. Skivan visar att han fortfarande har kvar lite av samma glans han hade för 20 år sedan. Texterna är fortfarande briljanta och är dessutom mer självbiografiska än de tidigare albumen. Man hittar även en hel del referenser till sitt gamla band och då framför allt till förre gitarristen John Squire, för vem kan inte älska raden “Those were the days when we had it all, And these are the times I’ve got so much more.” Nu är första gången sedan 1994 jag kan börja hålla med honom.

/Jesper

Många känner nog redan till bandet Broder Daniel, utan tvekan det viktigaste Indie-pop bandet i Sveriges historia. En dokumentär eller konstnärlig film som andra hänvisar det till hade premiär på SVT igår. Jag delat med hela Sveriges Indie-folk satt bänkade framför TV’n för att få se(kanske för sista gången?) en glimt av Broder Daniel.

Då dokumentären(Och ja, jag kommer kalla den dokumentär) faktiskt visats på BIO på utvalda platser i Sverige tidigare Iår hade jag hört att den skulle vara väldigt fin och gripande. Och ja, detta måste jag säga stämde väldigt bra. Den är konstnärlig och producenterna har lyckats bra med att fånga känslan. Filmen som visas främst ur frontfiguren Henrik Berggrens tankar och idéer är väldigt svart på vitt, precis som Broder Daniel alltid varit. Stunder av tystnad håller tag i en och Henriks kryptiska men oftast sanna uttalande får en att tänka på saker man kanske har glömt någonstans på vägen.

Men man får se en annan sida av Henrik med, en som jag personligen aldrig sett själv. Han känns någonstans mer öppen och befriad, kanske har han insett att detta avslut är början på något nytt.

 

- Glöm inte att BD aldrig kan dö. - Henrik Berggren.

 

Elias

GENRE: INDIE / ELECTRONIC
URSPRUNG: USA

Som jag förstått det hela så producerar Kyle Andrews sin musik hemma och själv.
Med hjälp av en synth, en gitarr, lite drum loops och en häftigt röst bjuder han på solid indiepop när den är som bäst.

Ännu en låt som passar utmärkt en fredagkväll, precis som låten i inlägget nedan.

/Eric

GENRE: SINGER-SONGWRITER / INDIE
URSPRUNG: NEBRASKA, USA

Lätt en av Elliott Smith's bästa låtar.
Träffande lyrik. Galet vacker acapella-låt, denne man kunde ta många stämmor.
Har en enorm respekt och lite mer insyn i Elliott Smith's plågade själ efter att jag läst boken "Elliott Smith And The Big Nothing". Tungt.

"because my feelings never change a bit, I always feel like shit
I don't know why, I guess that I just do"

Mm.
Tack&hej.

GENRE: INDIEROCK
URSPRUNG: ENGLAND

Fan. Hur har jag kunnat missa denna låt med The Libertines? Eller missat och missat, jag har inte tänkt så mycket på den. Men jäklar vilken härligt indierockig feel good-låt.

GENRE: INDIE ROCK
URSPRUNG: WASHINGTON, USA

Pedro The Lion - I Am Always The One Who Calls


En låt från ett band jag inte har hört särskilt mycket om eller från. Lugnt och sorgligt tempo med en låttext som jag en gång i tiden fastnade väldigt mycket för, kunde - och kan fortfarande - relatera och tolka den på mitt eget lilla sätt.

"I wouldn't mind, but you are my only hope
I wouldn't mind, but you are my only hope

clear as a bell are the short breaths that you take when you're distracted
same as the way that you roll your eyes when I'm asking too many stupid questions"

Lyssna och bedöm.

GENRE: INDIE
URSPRUNG: OMAHA, NEBRASKA

"and I give myself three days to feel better,
or else I swear I'll drive right off a fucking cliff,
cause if I can’t learn to make myself feel better,
how can I expect anyone else to give a shit?"

Ja. Fan vad trött jag är.

GENRE: INDIEROCK
URSPRUNG: ENGLAND

BABYSHAMBLES - UNBILOTITLED

Härlig och lite lugnare låt från Babyshambles nya skiva. Vilken diss av Pete;

"You think that you know me, you're pissing me off
Yeah you say that you love me, why don't you fuck off?
And you wanna think that you own me, you're ripping me off"

GENRE: SINGER-SONGWRITER / INDIE
URSPRUNG: NEBRASKA, USA

Det här är i min åsikt en av de bästa låtar på Elliott Smith's sista skiva.
Många säger att hans sista album inte hade några självmordsreferenser, men jag vill påstå att folk som inte märker dessa inte kan ha hört texten till denna låt. Sorgligt nog så känns hela låten på något sätt som ett självmordsbrev.

"the judge is on vinyl, decisions are final
and nobody gets a reprieve
and every wave is tidal, if you hang around you're going to get wet
I can't prepare for death any more than I already have"


I mitt tyckte behövs det ingen djupgående analys för att förstå vad han sjunger om. Lyriken speglar även vad jag antar vara en referens till hans drogmissbruk;

"It don't matter because I have no sex life
and all I wanna do now is inject my ex-wife"



I den näst sista versen kommer dessa rader, varav raden inom parentes hörs som en viskning i bakgrunden. Tog ett tag innan jag upptäckte den, och när jag väl gjorde det så kan det mycket väl ha varit en av mina bästa musikaliska uppleverser:

"but I don't care if I fuck up, I'm going on a date
with a rich white lady, ain't life great?

Give me one good reason not to do it (because we love you) so do it"


Det är så tragiskt att Elliott begick självmord. Kvar finns hans musik och en underlig känsla av att sakna någon jag aldrig ens träffat.