INDIETUNES.BLOGG.SE

Svensk singer-songwriter från Dalarna. Härligt opolerad och speciell röst.
Bra grejor.

Eric

Ett band som fick sin genombrott genom att medverka med en låt i online-serien We need girlfriends. Efter detta fick många upp ögonen för Brooklyn-baserade bandet och en första skiva gavs ut i slutet på Januari. Detta är en låt ifrån detta albumet och innehåller en ganska väl använd kliché, men jag tycker de framför det på ett väldigt "catchy" sett och man vill höra den om och om igen.




Elias

Stina Nordenstam. Vet inte så jättemycket om henne egentligen, förutom att hon är en svensk singer-songwriter med en väldigt skör röst. Och denna låt är en av hennes bästa, enligt mig.

Eric

Ett band som jag tyvärr aldrig hann veta speciellt mycket om innan det las ned.
Bandet signerade för Plastilina Records som är ett Indiepop bolag ifrån Peru, och bandet är urspgrungligen ifrån Göteborg(Chock!) vilket även hörs tydligt på soundet.
Hur som haver la de ner alldeles för tidigt och jag tror att om de fortsatt faktiskt kunnat slå igenom mer än vad de gjort. Förhopningsvis bildar de fordna medlemmarna något nytt och lika fin drömmande pop som The Bridal Shop.




Elias

Tänkte först posta den här låten när den kom, men bestämde mig för att ge den lite tid istället och det känns som ett klokt val såhär efteråt.

Det är nya singeln på Hästpojkens kommande platta "Från där jag ropar" som släpps i mellandagarna, 28dec mer exakt. En låt som är mer åt ballad-hållet och ger en liten ny och annorlunda bild av Hästpojken, många som förväntat sig det riviga punk-soundet blir nog besvikna efter har lyssnat igenom denna låten. Den nya skivan har fått många konstiga svängar där producenten Björn Ohlsson hoppat av och kommit tillbaka och hoppat av igen, ny medlemmar har anslutit och andra har hoppat av och all denna turbulens har nog varit bra på sitt sett. Bland annat för att allt fått ta tid och jag tycker mig personligen att soundet känns mer välproducerat än innan och detta efter bara hunnit lyssna på första singeln.

Pianisten Matti Ollikainen som de tagit in gör ett oklanderligt jobb och det tror jag påverkar helhetsbilden av låten.
Första intrycket jag fick av låten var en blanding av Schlager, ballad och ett allmänt förvirrande. Men nu när jag lyssnat igenom låten ett tag börjar den växa sig till något annat och större. Lyriken är också något som är ganska förändrat sedan Caligula plattan, mer djup och jordnära än innan. Men ni som vill ha punk-soundet tillbaka ska nog inte vara allt för oroliga, enligt intervjuver som Martin gjort säger han att det inte alls kommer vara helt annat sound, att detta är en fortsättning på första plattan.

Jag väntar ivrigt.




Elias