Justin K Broadrick påbörjade sin minst sagt mångsidiga musikaliska karriär i de nedre tonåren, bland annat som gitarrist för grindcorepionjärerna
Napalm Death medan de mer eller mindre skapade genren grindcore. Sedan gick han vidare och grundade
Godflesh för att återigen vara med och skapa en ny genre inom hårdrocken, denna gång det som kallas för industrial metal. Efter att Godflesh splittrades 2002 har Justin precis som tidigare haft flera olika musikprojekt på gång samtidigt, men ett av dem har stått ut från mängden. Som
Jesu har Justin, ibland med hjälp från andra musiker, tänjt gränserna för vad som ryms inom hårdrockens ramar, bland annat genom att inkorporera element från shoegaze och då och då dub. Själv anser han att han skriver enkla, välstrukturerade och melodiska poplåtar, men även fast jag förstår vad han är ute efter så håller jag inte med. De extremt tunga och distade gitarriffen på det självbetitlade debutalbumen talar mot det, trots de lättsmälta och luftiga synthslingorna som alltid finns där i bakgrunden. Vissa skivor har dock varit helt elektroniskt framställda och kan knappast kategoriseras som metal alls, men visst är det väl experimenterande som för musiken framåt?
Nog pladdrat om bandets historia. Senaste EPn
Opiate Sun, som faktiskt inte ens har släppts ännu (men som läckte på nätet för någon vecka sedan) är ett kliv i en ny riktning för
Jesu. På vissa sätt känns det som en återgång till de tyngre och mer metalbaserade skivorna från 2007 och bakåt, men samtidigt så känns allt betydligt gladare och hoppfullare än tidigare. Gitarrerna är inte på långa vägar lika tunga och allt känns ljusare, trots att synthslingorna såvitt jag kan höra har försvunnit helt och hållet. Jag vet uppriktigt sagt inte om det faktiskt kan kallas för metal, men det spelar mindre roll. Det viktigaste är att det här antagligen är det bästa släppet år 2009. Alla fyra låtar finns att lyssna på i
skivbolagets Myspace-spelare, och skivan släpps 27/10.
