INDIETUNES.BLOGG.SE

Efter det senaste inlägget angående The Libertines känner jag mig också tvungen att uttrycka min åsikt om ett av Englands mest inflytningsrika band de senaste 15 åren.

Att Libertines var påväg mot sin undergång var ganska uppenbart redan innan deras andra album hade släpts. I min mening var det inte drogerna som var huvudorsaken, snarare att Pete och Carl hade glidit ifrån varandra, de delade inte samma visioner längre. De som gjorde Libertines så speciella. Bandets själ låg i att de var unga och energiska, de skiljde sig från resten av englands musikscen i och med deras libertine mentalitet. Det kommer de aldrig mer kunna uppleva när de båda nu paserat 30 och deras nya musik inte alls är lika spännande och nyskapande som det en gång var i början av 2000-talet.

Skulle det i dagsläget bli en återförening riskerar de att göra misstaget Oasis gjorde för 15 år sedan. Inget ont om Oasis men hade bröderna Gallagher valt att lägga ner bandet efter What's The Story Morning Glory hade Oasis haft en otrolig legendstatus istället för att släppa ett par halvtaskiga skivor som inte är i närheten av deras första album. Libertines kommer aldrig att nå upp till samma klass som tidigare, deras tankar kommer aldrig kunna återspeglas på samma sätt. De har helt enkelt blivit för gamla och växt ifrån varandra.

När jag förra hösten såg Dirty Pretty Things på deras avskedsturné var det en av de bästa spelningar jag varit på. Carl kändes fräsh och såg ut att riktigt njuta av att spela på Debaseres relativt lilla scen. När jag däremot sprang på honom utanför hans hotell på P&L i somras var han en helt annan människa, trött, risig och hög precis som resten av bandet. Han kunde knappt svara på tilltal och det återspeglade också hela spelningen, han var trött och loj och såg mest ut att vilja avsluta spelningen så snabbt som möjligt. Samma sak har jag känt med Pete de tre gånger jag sett honom på festival. Så Petes prat om att göra en festivalreunion nästa år ger mig obehagliga känslor. Ska de återförenas ska det vara en i trång rökig lokal i London och inte på någon festival inför 60 000 personer, varken Carl eller Pete hör hemma på en stor scen.

Som tur är har nu Carl sagt att han inte kommer att genomföra en återförening under nästa år på grund av andra projekt som ska bli otroligt spännande att ta del av. Jag hoppas att Carl har insett att Libertines är förbi, att det aldrig kommer bli som förut och låter Libertines bli lika legendariska som de faktiskt kommer att bli om de undviker en potentiell flopp i och med en återförening.

"Because there were no good old days, These are the good old days"

Textraden från 2002 sammanfattar hela mitt inlägg, det har aldrig varit en bättre tid och det kommer aldrig att bli en bättre tid för The Libertines.

/Jesper