INDIETUNES.BLOGG.SE

Nu sitter man här, nyss hemkommen från GAIS-*******. Är inte direkt glad eller nykter men tänkte att jag kunde dra till med ett litet inlägg ändå. Vem vet, det kanske gör mig gladare. Hade tänkt att det skulle handla om Libertines, Babyshambles, Dirty Pretty Things, Pete, Carl och framtiden för dessa herrar.
Jag tycker det är ganska konstigt hur allting kunde bli som det har blivit. Varför kunde inte Carl ha lite överseénde med Pete's knarkande och så kunde de kört på som vilket annat stort rockband som helst? Jag menar, Carl hade vissa perioder då han knarkade minst lika mycket som Pete. Troligtvis var det dock inbrottet som var droppen som fick bägaren att rinna över, vilket är helt förståerligt.

När det tredje bästa bandet i historien nu splittrades(enligt mig(Beatles samt Velvet Underground kommer före)) så drog Pete som alla vet ihop Babyshambles och Carl slängde ihop DPT. Carl som alltid stått i bakgrunden fortsatte att göra detta medans Pete drog igång jättehits som Fuck Forever och Delivery.

Visst, Carl kom igång med DPT och båda banden körde på men visst var det något som fattades? Nu är jag dock för ung för att uttala mig om detta egentligen, men visst fattades det något? Pete behöver Carl och Carl behöver Pete, så är det bara. Solo eller med nya band, de kan aldrig göra något lika bra som det de gjorde tillsammans, enligt mig i alla fall.

Pete släppte ju i våras Grace/Wastelands vilken blev en kritikerrosad platta som höjdes till skyarna av de flesta. Vilket jag bara kan hålla med om, den är helt fantastisk.

För förstå gången i mitt nästan 21-åriga liv såg jag både Pete och Carl i somras. Carl var den första jag såg. Spelningen innehöll intesitet, hits och en härlig känsla. Publiken var taggad till max och Carl gav allt han hade tillsammans med sitt band. Dagen efter var det dags för Pete. Först solo och sedan med hjälp av Babyshambles. Enligt mig var Pete's solospelning väldigt tam och innehöll ingen känsla. Det kändes ungefär som om han inte vill vara där. När han däremot fick hjälp av bandet bjöd han på annat. Det var känslor som flög i luften och intensiteten flödade. Det var helt underbara 50 minuter. Visst, jag kanske tycker detta på grund av att jag tycker så mycket om pete's musik, men det det var underbart. Det vet ni som var där.

Vad kommer nu hända i framtiden? Kommer det bli en reunion?

Visst hoppas vi på det. Enligt både Pete's och Carls uttalande kommer fallet också bli så under 2010. Hur kommer detta att bli då? Kommer det att bli fantastiskt? Kommer det att bli lika bra som det var under storhetstiden? kommer det bli ett riktigt misslyckande? Hur blir samarbete? Vem vet?

Jag är i alla fall en som längtar något otroligt till att få se två av 2000-talets största indiehjältar på scen tillsammans igen.

Men hur det än blir, glöm inte;

"If you've lost your faith in love and music oh the end won't be long"

Anton